Den smutsiga klädindustrin
- bland de tre största konsumenterna av vatten och markanvändning
- bland de fem största konsumenterna av råmaterial
- en av de största bidragande orsakerna till utsläpp av växthusgaser i världen
Europas konsumtion av textilier har en av de största effekterna i form av koldioxidutsläpp, efter mat, bostäder och rörlighet. LÄNK Mellan år 2000 och 2015 har textilproduktionen i världen fördubblats! Och den beräknas mer än fördubblas igen till 2030. En av orsakerna bakom den här dramatiska ökningen är snabbmode (från eng. fast fashion) – ett begrepp som används för att beskriva massproduktion av kläder som efterliknar de senaste modetrenderna. Det är en mycket lönsam affärsmodell som snabbt kan omvandla den senaste modedesignen till lågprismodeller för konsumenterna.
De här plaggen är inte utformade för återanvändning och lång hållbarhet, så snabbmode uppmuntrar till onödig överkonsumtion. Det här leder återigen till överdrivet avfall – varav mycket inte kan återvinnas. Resultatet är en enorm påverkan på vår miljö. Effekterna är väldigt påtagliga och den här överdrivna användningen av resurser underblåser klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald och föroreningar.
Snabbmode – det ständiga utbudet av nya stilar till väldigt låga priser – har lett till en kraftig ökning av mängden kläder som produceras men som också kastas bort eftersom att de också "snabbt" blir omoderna.
För att hantera och motverka påverkan på miljön vill EU påskynda övergången till en cirkulär ekonomi med ett nytt regelverk som kommer att införas inom en snar framtid. Vi kommer att gå in på detta i mer detalj nedan.
Textilproduktionen använder stora mängde vatten
Det krävs mycket vatten för att producera textilier, plus mark för att odla bomull och andra fibrer som används i produktionen. Den globala textil- och klädindustrin beräknas ha använt 79 miljarder kubikmeter vatten under 2015, (LÄNK) , vilket kan jämföras med vattenförbrukningen för EU:s hela ekonomi som uppgick till 266 miljarder kubikmeter under 2017. LÄNK
För att tillverka en enda t-shirt i bomull går det enligt uppskattningar åt 2700 liter färskvatten, vilket är tillräckligt för att täcka en persons dricksbehov i 2,5 år. LÄNK
För att göra saken värre utvinns de här mängderna vanligtvis från platser där vatten inte är en riklig resurs. Det uppskattas att modeindustrin står för 10 procent av de globala koldioxidutsläppen – mer än internationella flygningar och sjöfarten tillsammans. LÄNK Enligt Europeiska miljöbyrån (EEA) genererade textilier som köptes i EU under 2017 ungefär 654 kg koldioxidutsläpp per person. LÄNK
Men det största problemet är att de flesta klädesplagg som vi köper här i Europa tillverkas i fattiga länder utanför EU. Så hur säkerställer EU att de kan påverka verkliga förändringar om de inte kan rikta in sig på själva textilproduktionen med nya lagstiftningsinitiativ?
För att tillverka en enda t-shirt i bomull går det enligt uppskattningar åt 2700 liter färskvatten, vilket är tillräckligt för att täcka en persons dricksbehov i 2,5 år. LÄNK
För att göra saken värre utvinns de här mängderna vanligtvis från platser där vatten inte är en riklig resurs. Det uppskattas att modeindustrin står för 10 procent av de globala koldioxidutsläppen – mer än internationella flygningar och sjöfarten tillsammans. LÄNK Enligt Europeiska miljöbyrån (EEA) genererade textilier som köptes i EU under 2017 ungefär 654 kg koldioxidutsläpp per person. LÄNK
Men det största problemet är att de flesta klädesplagg som vi köper här i Europa tillverkas i fattiga länder utanför EU. Så hur säkerställer EU att de kan påverka verkliga förändringar om de inte kan rikta in sig på själva textilproduktionen med nya lagstiftningsinitiativ?
Kläder som avfall
| Istället för att laga begagnade kläder, ge dem till yngre barn eller skänka bort dem, slängs helt enkelt mängder av kläder när människor inte har någon användning för dem längre. Sedan 1996 har mängden kläder som köps i EU per person ökat med 40 procent till följd av ett kraftigt prisfall, vilket har förkortat klädernas livslängd. Européer köper nästan 26 kilo textilier och kasserar ungefär 11 kilo av dem varje år. Begagnade kläder kan exporteras utanför EU, men de flesta (87 procent) förbränns eller läggs på deponi. Globalt sett återvinns mindre än 1 procent av kläderna som kläder, och det beror delvis på otillräcklig teknik. |
 |
Textilindustrins påverkan i siffror
Sättet på vilket människor gör sig av med oönskade kläder har också förändrats, där plagg slängs snarare än skänks bort.
Sedan 1996 har mängden kläder som köps i EU per person ökat med 40 procent till följd av ett kraftigt prisfall, vilket har förkortat klädernas livslängd. Européer köper nästan 26 kilo textilier och kasserar ungefär 11 kilo av dem varje år. Begagnade kläder kan exporteras utanför EU, men de flesta (87 procent) förbränns eller läggs på deponi. LÄNK
Eftersom att kläder blir billigare och mer lättillgängliga genom internethandel har också sättet att bli av med oönskade kläder förändrats. Globalt sett återvinns mindre än 1 procent av kläderna som kläder, och det beror delvis på otillräcklig teknik.
Sedan 1996 har mängden kläder som köps i EU per person ökat med 40 procent till följd av ett kraftigt prisfall, vilket har förkortat klädernas livslängd. Européer köper nästan 26 kilo textilier och kasserar ungefär 11 kilo av dem varje år. Begagnade kläder kan exporteras utanför EU, men de flesta (87 procent) förbränns eller läggs på deponi. LÄNK
Eftersom att kläder blir billigare och mer lättillgängliga genom internethandel har också sättet att bli av med oönskade kläder förändrats. Globalt sett återvinns mindre än 1 procent av kläderna som kläder, och det beror delvis på otillräcklig teknik.
